Ultraljudet såg bra ut, grodans armar och ben fanns kvar och hjärtat slog. Moderkakan (som ju var det som vi skulle se på) låg långt ned i bakväggen, men var som tur är inte föreliggande. Skönt!
Min BM började undersökningen med att lyssna på hjärtljuden på grodan. De låg i 170!!! Aj då, det var vist lite högt, men grodan höll på och böka runt i magen, det kände jag. Sedan var det sf-mått som var högt, blodtryck som också det var för högt (precis som det brukar), järnvärde som var för lågt och socker som faktiskt var OK. Efter det försökte vi lyssna på hjärtat igen och det var fortfarande upp runt 170 så jag fick sitta ute i väntrummet och vila lite inför ett sista försök. Så, innan jag gick därifrån hade grodan iaf ett hjärtljud på ca 150 som gick upp till ca 170 så fort det kom en spark eller så. Jag blev lite orolig så jag ska få komma in en snabbis nästa vecka och kolla igen.
Enligt min journal har jag gått upp 5 kilo sedan inskrivningen v 13. DET är iaf positivt.
