No more Mage...

Så var hon då ÄNTLIGEN här... Vår lilla Tilda.

På lördag kväll ringde jag ner till förlossningen och sa som det var att jag hade haft ont länge och de sa att jag kunde komma in så skulle de kolla mig. Så vi åkte (och tänkte att vi antagligen skulle få åka hem igen) och väl inne på förlossningen gjordes ett CTG som visade på oregelbundna värkar, sedan ett ultraljud som såg bra ut och sist av allt så såg de att jag öppnat mig 2 cm. Det var alltså riktiga värkar.

Vi blev beordrade att ta en sväng på stan för att se vad som hände. Vi uthärdade i ca 1,5 timma då jag hade värkar ca var 6:e minut. Kändes pinsamt att vara bland folk och hänga på F när det gjorde ont. När vi kom tillbaka till förlossningen gjordes CTG igen och nu visade det på värkar var 2-5 min. Klockan blev ganska sent, typ 01:00 och de gav mig lite morfin så jag skulle kunna vila ett litet tag. Det hjälpte i nån timma eller två men sen fick jag ringa på sköterskan och säga att det gjorde för ont... Aaahhh. LUSTGAS!! Haha, det var otroligt skönt. Låg i mitt egna rus och andades i en halvtimma tror jag tills jag fick den efterlängtade ryggbedövningen. Klockan var då 03:30 ungefär och jag var öppen 4 cm.

Forterhinnorna togs kl 05:00 och efter det var det bara att jobba sig igenom värkarna. Mina krystvärkar satte igång ca kl 10:00 på förmiddagen och jag var öppen 10 cm. Jag fick lova att småkrysta lite om jag ville men bebisen låg fortfarande långt upp så det skulle vara ett tag kvar. Det skulle dröja ända tills klockan 13:30 innan vi påbörjade det aktiva krystandet. EDAn hade släppt succesivt och syrgasen som hade varit min bästa vän togs även den bort från mig. Nu var det bara jag och mina egna krafter som skulle trycka ut bebisen.

Efter en timmas krystande (klockan 14:30) med fullt ös och hjälp av 4 stycken barnmorskor/sköterskor som pushade på mig och drog i mina ben tillkallades läkare. Jag började bli trött och än var det en bit kvar. Läkaren snackade något om sugklocka och jag ville bara att hon skulle ta fram den himla sugklockan och dra ut ungen. En halvtimma senare när jag krystat i 1,5 timma kom den fram. Sprutor i underlivet som var värre än värkarna och två drag med sugklockan senare så kom huvudet ut. Jag skrek visst: Vad håller ni på med??!! högt i skyn när huvudet drogs ut för jag hade inte fattat att smärtan var huvudet. Det var F som sa: Huvudet är ute! och då fattade jag. Vid nästa värk kom hela hon ut. Alldeles tyst och blek lades hon på min mage. 15:05 var klockan.

Det var nästan det värsta. Jag grät högt och sa om och om igen, hon andas inte, hon andas inte. Det var full fart på personalen som torkade henne, klippte navelsträngen i full fart (F fick inte ens frågan om han ville klippa) och gav henne syrgas. De sög henne också men inget hände så de fick ta ut henne och suga henne i rummet utanför. F fick följa med. Så där låg jag kvar bara och grät (och pressade fram moderkakan) tills F kom in med henne i famnen och visade mig. Hon var OK. De fick sätta sig i en fåtölj bredvid medans jag skulle sy.

Att bli sydd var nästan värre än förlossningen. Har aldrig haft sån skarp smärta. De bedövade mig men det hjälpte inte. Jag skrek högt efter lustgas och vid varje stygn skrek jag högt i lustgasmasken. Usch för att sy...

Men sen var det över. Inte smärtan kanske, den fanns ju där i kroppen fortfarande men nu hade vi fått en liten dotter. Hon är världens finaste!

Tyvärr var Tilda lite sjuk när hon kom ut. Hon hade fått en infektion så vi hann bara ligga en natt på BB innan vi blev flyttade till länssjukhuset och neonatalavdelningen. Allt gick väldigt fort. Tida fick åka ambulans och jag och F i bilen efter. Tilda fick penicilin direkt genom en nål i huvudet och en sond i näsan så hon skulle kunna få mat direkt. Där blev vi kvar i 6 dagar och igår kom vi äntligen hem med vår lilla tjej. Hon får fortfarande penicilin 2 ggr om dagen och är lite dålig på att amma men hon är hel och fin och hon är vår. Ett underverk!

v 39 + 2 - Same, same

Idag är ungefär som igår fast ondare... :) Värkarna kom tillbaka lite glest igår efter det att jag skrivit. Jag fick sova några timmar men väcktes flera gånger av grymt kraftiga värkar. Eller, jag tycker att de gör skit-skit-ont (som knivar i magen och ryggen), men hur ska det kännas? Gick upp ur sängen vid 6 ungefär och efter det har jag haft konstant kraftig molvärk som avbryts då och då av rejäla värkar. Varje gång jag sätter mig eller ställer mig upp så får jag också extra ont. Suck, inget regelbundet än så länge alltså... Hur länge ska man behöva uthärda egentligen? Är lite rädd att jag ska bli så trött att jag inte orkar igenom en förlossning sen. Jag vill helst av allt bara sova nu, men det går ju inte när det gör ont hela tiden. Alvedon kan man glömma, det hjälper inte för fem öre.

Det har gått mer slempropp både igår och imorse och jag är också lös i magen... Snääälla, måtte värkarna bli regelbundna snart (eller avta helt). Har läget inte ändrats till i kväll får jag nog ringa förlossningen och be om något att sova på. Är lite rädd för att ringa dem för de kommer ju bara att säga att jag ska avvakta, men... ja... jag vet inte riktigt vad jag ska göra...

v 39 + 1 - Attans...

Nä, det blir nog ingen bebis idag. Värkarna har försvunnit... Typiskt!! De höll i sig i ett par timmar men nu har jag inte haft någon värk på en hel timma tror jag. Jaha, tillbaka till den långa väntan då. Vad otroligt jobbigt det är att inte veta när det blir.

Känner för att baka bullar... Får vänta tills F kommer från jobbet för han har bilen och jag måste handla i så fall.

v 39 + 1 - Är det dags nu?

Kanske, kanske är det dags snart... I natt gick en del av den beryktade slemproppen. Jag blev först lite konfunderad för den var inte alls brun eller blodig sådär men det var definitivt inget jag sett förut. Vaknade sedan i morse av lite lätta värkar. Inte direkt regelbundna heller, några stycken per timme eller så, men det kommer kanske...

Senast jag var på toa var det lite mer brunaktigt slem så det är definitivt slemproppen, men sedan jag gått upp har värkarna inte kännts så farliga. Det kanske bara känns lite värre när man ligger mot när man sitter eller står? Tja, vad vet jag? Hur ska man veta sånt här?

F stack till jobbet precis. Han har en kvart hem med bilen ungefär och det känns ju som om att detta kan ta tid OM det nu är på gång på riktigt. Jag återkommer! Nu blir det frukost och ett par Alvedon så får vi se...

v 38 + 5 - Telefonterror

Nu börjar folk ringa stup i ett för att höra om vi svarar. Mamma ringer typ varje dag, svärföräldrarna, syrran, F's syster ringer ungefär varannan dag... Och så känner man att man måste svara när de ringer för annars tror de bara att vi är på förlossningen. Ja, på ett sätt är det en pina att både mamma och syrran fått för tididgt för alla verkar tro att vi också ska drabbas av den lyxen. Jag börjar dock misströsta.

Känner inget utöver det vanliga. Inga smärtsamma sammandragningar, ingen slemmpropp, inget vatten... F frågar varje kväll när han kommer från jobbet: Har du ont? När jag svarar Nä, så säger han bara: Synd... Haha, att han kan önska mig lite smärta är ju lite absurdt :)

Imorron är det MVC igen. Jag har varit på så många kontroller (Har ju gått 2 ggr i veckan nu i 2,5 månad) att jag är skittrött på det. Inte ens hjärtljuden är intressanta längre. Same, same... Nä, om detta tar 3 veckor till kommer jag att va skitsur tillslut. :) Let's hope not...

v 38 + 1 - Intet nytt under solen

Nä... så är det. Inga nyheter. Börjar bli illa trött på den stora, tunga, otympliga magen nu. Och för varje dag så växer grodan mer och mer och mer... Det känns faktiskt som om att det ligger en 5 kilos klump däri.

Denna veckan har jag försökt aktivera mig lite för det har man ju hört kan sätta igång saker. Jag har shoppat lite grejer, bl.a. på IKEA, skruvat ihop desamma, målat en fondvägg i köket, handlat nya blommor m.m. Men nä, inget än. Jaja, tänker väl ni, det är ju faktiskt 1,5 vecka kvar och bara 20% av alla förstföderskor får för tidigt... Men min mamma och syrra fick ju båda för tidigt, det är orättvist!

F är iaf ledig denna helgen så då får jag lite sällskap. Tänkte ta en runda på stora nöjesfältet imorron. Kanske det kan sätta sprutt på grodans ankomst?

Hoppas att det blir lite svalare väder framöver också. Pust!

Magbild i v 38

Nya magbilder igen...

Behöver jag säga att grodan tyckte att Robbie var gryyym!