Just nu tänker jag mycket på vem grodan är; hur h*n ser ut, är, vilket kön såklart och om h*n är lugn eller busig. Många frågar vad jag önskar mig, men man kan bara konstatera att så länge det är ett friskt barn så har jag inga andra önskemål... Det känns fortfarande konstigt och overkligt att det är en riktig liten bebis i magen. Undrar om man någonsin kommer att fatta det?
På måndag är det första besöket på MVC sedan ultraljudet och det var ju i v 17. Känns skönt att få komma och kolla så att allt är bra med grodan och att alla mina värden ser bra ut. Jag har så gott som ställt in mig på att få graviditetsdiabetes eftersom jag låg på gränsen efter förra glukosbelastningen. Det känns inte så kul, men vi får se vad de säger vid nästa besök och inte minst vid nästa glukosbelastning... Det känns jättesvårt att sluta med allt socker eftersom suget efter det är enormt, större än jag någonsin kännt, men har man inget val så...
Förresten så har F lyckats känna sparkar på min mage. Oftast så slutar grodan att sparka när han lägger handen på... typiskt... men han har kännt nu vid några tillfällen. Dock blev han inte så överväldigad. -Det känns ju knappt, säger han bara :) Ja, utanpå ja...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar