Lite historik

Vi trodde nästan inte att vi skulle komma såhär långt... Vi hade försökt i mer än ett år innan grodan bestämde sig för att stanna, så hela graviditetstiden såhär långt har vi knappt vågat hoppats på att det verkligen skulle bli något. Men nu är vi i vecka 16 och mer och mer börjar det sjunka in. Vi har börjat fundera på namn och hur grodan kommer se ut när hon/han kommer ut...

Fram till vecka 12 ungefär så mådde jag pyton varje dag. Kräktes ibland, men mest mått illa. Annars var det inte så mycket annan skillnad. Visst, brösten var så ömma att jag knappt kunde sova på magen, hyn sprack upp och jag fick värsta tonårsacnen, men för övrigt inget...

Vecka 13 var det inskrivning hos barnmorskan. Jag fick ta massa värden och var typ dålig på allt utom blodvärdet (150). Blodtrycket var högt och blodsockret med... attans!

Första ultraljudet gjordes ochså i vecka 13. Vaginalt och verkligen i all hast, men det var något där. En groda med ett hjärta som slog!! Hurra!

Vecka 14 - Glukosbelastning! Blärk, vad äckligt. Först fick man komma dit på fastande mage, inte ens dricka fick man göra innan. Blodsockret var OK, 4,7... sen fick man dricka 40 cl glukoslösning. Allt på en gång. Fy! Sitta där i två timmar och må lite illa för att sedan ta ett blodprov till. Aahh! Det var lite högt! 9,3!! Det ska ha återhämtat sig efter två timmar, men det hade inte mitt värde. Jaja, sluta med godiset nu då...

Vecka 15 var jag i hemma hos mamma i min hemstad några dagar. Träffade massa bebisar. Man kan inte fatta att man har en sån sötnos i magen. Hel-skumt! Samlade ihop lite mammakläder... Ja, jag kan typ inte ha mina vanliga kläder längre så det är välkommet. Konstigt bara för man är lite liten för mamma kläder, men för stor för de vanliga.